Jag tänker inte låtsas att den här sommaren har varit särskilt rolig. Alla andra verkar ha haft den bästa sommaren i deras liv, men min sommar har varit ganska slätstruken faktiskt. Visst är det kul att umgås med vänner, och det kan vara skönt att bara vara hemma och slappa. Men om jag ska vara helt ärlig är de enda dagarna som jag är riktigt nöjd med de dagarna som jag befann mig på torpet. Då levde jag.

Nja, inte för att jag inte lever nu. Men jag hade så stora planer för den här sommaren. Länder som skulle besökas, äventyr och drömmar som skulle uppfyllas. Jag skulle tågluffa i Kina och jag skulle till Turkiet med Sandra. Jag skulle jobba och jag skulle njuta. Den lilla tiden då jag skulle vara hemma skulle proppas med umgänge med vänner.

Det blev inte så. Kinaresan ställdes in, på grund av att mamma inte hade råd. Turkietresan ställdes också in, på grund av krångel med boende eller något. Jobbet verkade inte behöva mig längre.

Plötsligt så hade jag en hel sommar, två hela månader, lediga. Ingenting planerat. Två hela månader skulle fyllas, men min fyllning räckte inte. Jag hade inte två månader att fylla dessa två månader med. Kanske en månad, på sin höjd.
Men då var det ju en månad kvar. En månad fullkomlig dödtid.

Så nej, min sommar har inte varit fantastisk. Min sommar har innehållit mycket dödtid. Dessutom räknade jag med att tjäna pengar. Det gjorde jag inte.

Men jag säger som man alltid säger: Nästa sommar, då ni! Då ska jag leva livet, då ska jag ha så jävla roligt att ni inte kan fatta! Tills nästa sommar tänker jag ha tjänat ihop pengar till en utlandsresa. En egen utlandsresa. Då tänker jag åka utomlands själv, med bara kompisar som sällskap. Det har jag bestämt, det bestämde jag nu.

Jag tänker också åka på festivaler. Många festivaler, med människor som jag gillar.
Nästa sommar ska bli en bra sommar.