Fairplay

Ja, periodare som sagt. Jag går från typ fem inlägg om dagen till ett, eller knappt det. Det är sådan jag är. Det har jag redan skrivit.
Men i alla fall. Idag bowlade jag med familjen i Eskilstuna, och jag var helt säker på att jag skulle vinna. Jag bara kände det, den blivande vinsten susade runt i min kropp och gjorde mig oövervinnerlig. Jag var en vinnare. Redan innan jag vunnit.

Ja, jag hade ju inte räknat med att jag skulle vara dålig på att bowla. Jag menar, visst har jag aldrig vunnit någon serie förut, men idag kändes det så rätt. Ja, och så kommer pappa där och kör strike efter strike, medans jag får nöja mig med en spärr då och då.
Men man kan inte alltid vara bäst på allt, right?

Jag känner endå att jag är en vinnare. Lite i alla fall. Jag kom i alla fall tvåa. Visserligen var dom jag vann över en sjuåring och en tolvåring, men jag vann i alla fall över dom!

Bowlingen idag var för övrigt riktigt rolig. Jag blev riktigt glad när jag spelade, trots min knökiga stil. I Vanliga fall brukar sporter som bowling och minigolf göra mig till djävulens dubbelgångare, och jag blir surare än en limefrukt om jag förlorar. Detta gäller speciellt minigolf. Jag klarar inte av att spela det, det är sporten från helvetet!

Jag ska dela med mig av ett ytterst skämmigt bowlingminne. Det visar klart och tydligt att jag egentligen är en väldigt ond människa. En gång när jag var mindre, 6 år eller något sådant , så åkte jag, några kompisar och våra föräldrar in till Heron City och bowlade. Vi brukade göra det en del.
Jag var usel på bowling redan då, och vill jag minnas rätt så gick det inte så bra för mig. Det gick ungefär lika dåligt för min kompis, men jag ville ändå vara lite bättre än henne. Jag stod inte ut med att dela sistaplatsen, jag ville inte vara sämst. Så när det var hennes tur, fällde jag ned de här rännskydden som hindrar klotet att åka ned i rännan, i precis lagom tid för att klotet skulle åka ned just där, i rännan. En Elak Jävel var jag.

Ja, nu har du, min kära läsare, fått reda på denna ytterst hemska handling som begicks för mer än 10 år sedan. Till mitt försvar skulle jag vilja säga att jag inte skulle tänka tanken att göra en sådan sak idag! Eller... Kanske tänka tanken. Men inte omsätta tanken till handling. Nedu.

Nu ska jag sussa, ha en trevlig natt!

Jag tänker fortfarande på dig, fast jag inte borde...


Kommentarer

Har du någonting att säga? Kommentera!

Du heter:
Kom ihåg mig?

E-Mail, Kommer bara att synas för mig:


Har du en blogg?:


Så, vad vill du ha sagt?:


Trackback
RSS 2.0