Är nyss hemkommen från stranden, där jag varit och ätit lite pizza. Laddar för att åka iväg till Stockholm, tåget går om någon timme. Ska väl inte göra så mkt mer idag, men imorgon ska jag träffa Sandra för första gången på mååånga veckor. Ska bli super!

Idag är det 10 dagar kvar till den etappen av mitt liv som kallas gymnasiet börjar. Börjar bli lite smått skakis inför detta faktum, det är ju trots allt något helt nytt som ligger framför mig och alla andra i min ålder. Nervositeten känns hos alla.

Det jag är mest rädd för är att jag ska hamna i en klass som enbart består av fjortisar. Låter kanske som en meningslös rädsla, vad är det farliga i det egentligen? Men jag känner stort obehag inför tanken att återigen hamna i en klass där ingen vågar vara sig själv, där alla bara håller upp fasader. En klass där allting bara är ett skådespel. Det är det jag är rädd för.

Sedan är jag också rädd för att få dåliga lärare. Det vore jobbigt. Men man klarar det, och till viss mån är det ju elverna som formar läraren. Att hamna i samma klass som ett gäng osäkra identitetskriser är en mycket jobbigare tanke. Dessutom har jag hört på omvägar (rykte) att förra sam-klassen tjejmässigt bara bestod av fjortisar. Vad är det som säger att det kommer att ändras till den här terminen? Det är bara att hoppas.

Men jag har i alla fall en vän som jag kommer att börja med, och det känns riktigt skönt. Det är ju väldigt många som börjar på ett ställe där de inte känner någon. Jag ska gå i samma klass som en kompis sedan tidigare, och jag känner några stycken som går på gymnasiet redan. Så jag tror egentligen inte att man kan jämföra min nervositet med vissa andras. Jag tror att jag är ganska lyckligt lottad.