Jag är expert på att blunda.
Om jag blundar, så finns inte de sidor hos människor som jag inte vill se. De blir osynliga. Om jag blundar så ser jag bara det jag gillar.

Nackdelen med att blunda är att det inte går hela tiden. Någon gång måste man öppna ögonen, och se. Tvinga sig själv att se, och att granska personer. Se en persons helhet, inte bara dess bra sidor. För jag är expert på att bara se de bra sidorna hos folk. Just för att jag låtsas att de dåliga inte finns. I min lilla värld är alla människor bra. I min lilla värld så är ingen sämre än någon annan. Det är det jag vill tro, det är det jag vill leva efter. Men ibland måste man se.
Och då ser man inte alltid det man vill se. Då tittar man inte alltid på det fina. Då blir man så bländad av det man inte gillar, att det man gillar glömms bort. Då vill man inte vara med längre.

Jag måste lära mig att alltid titta. Att aldrig blunda. Om jag alltid tittar, så kan jag se allt det dåliga och det bra på samma gång. Om jag aldrig blundar för det dåliga, så kommer jag att vänja mig vid det. Då kommer jag att kunna se en helhet. Först då kommer mina egna bedömningar av personer bli att lita på.