OKej, vet inte riktigt... Känner att jag måste skriva av mig, men orden vill liksom inte komma... Ibland känner man sig så jävla onödig. I alla fall jag. Jag borde ha lärt mig min läxa vid det här laget, men icke. Jag gör om samma misstag gång efter gång. Det är inte lönt, tankar leder ingen vart. Jag vet att det enda som händer är att jag i slutändan är den enda som påverkas, och det negativt. Jag måste sluta. Det förstör så mycket.

Jag känner att jag inte riktigt kan prata med någon om det här, ingen annan har samma problem som jag. Eller, jo det finns säkert de som har samma problem, men endå. Det känns extremt patetiskt, liksom hallå Caroliinaa, vakna ur din drömvärld och ta verkligheten istället. Det kommer endå aldrig att bli som du vill, ledsen. Gråt inte över spilld mjölk.
Och ligg inte uppe sent på nätterna och tänk, det är det farligaste du kan göra.

Hm, hoppas du inte har fått ut någonting av det här. Det var inte meningen.
Men jag tror att jag har kommit över det nu.
Nej, det är ingenting som någon vet någonting om, jag skulle aldrig tillåta mig att berätta det.
Så, nu har jag rensat lite. Vart var vi?