Har precis kommit tillbaka från verkligheten in i låtsasvärlden igen.
Jahapp. Så ska man nu återgå till sin roll som ungdom i det lilla spel som vi kallar "samhälle".
Som tjej och ungdom så förväntas man vara snygg och utseendefixerad. Man förväntas ha ett självförtroende som ligger på minuskontot, och en självkänsla som absolut inte existerar. Vi ska kämpa för att bli bättre och snyggare, och vi får aldrig bli nöjda.
Så förväntas unga tjejer vara idag. Jag säger inte att folk gillar det, om en människa skulle antyda att det är så hon/han tycker att världen borde fungera, att tjejerna tänker helt rätt, skulle tvärtemot 99.9% av de som hörde påståendet protestera. högt. Ändå så är det så verkligheten ser ut. Inom ungdomskretsar är det de smala och snygga tjejerna som är populära. De som inte ser "rätt" ut, och som kanske är lite större än de andra, får ingen plats. De blir över.
Men om man nu råkar vara en tjej som har så bra självförtroende och såpass stark självkänsla att man inte behöver bry sig om sitt utseende då? I teorin beundrar vi sådana människor. vi tycker att de är starka, och många vill vara som dem. Verkligheten är en annan.
För i praktiken tycker de allra flesta att dessa människor är underliga. Konstiga och avvikande helt enkelt. De får mycket svårare att skaffa vänner, just på grund av det faktum att det inte finns så många som dem. Den sorgliga sanningen är att den del av samhället som kallas tonåringar, själva förgör dessa människor. Och resten av samhället tittar på. "Det är nog bara identitetskriser". "Tonårsdepressioner, de kommer att gå över med tiden".
Dessa identitetskriser och tonårsdepressioner skulle inte behöva finnas om inte samhället skapat dem. Den enda skillnaden som finns mellan en tonåring och en vuxen människa, är stimmet av hormoner hos tonåringen. Det är enda skillnaden. Ett stim av hormoner behöver nödvändigtvis inte innebära medföljande depression och identitetskris. Det behöver inte medföra låg självkänsla och dåligt självförtroende. Det behöver det faktiskt inte. Det är endast en produkt av det skruvade och ojämlika samhälle som vi lever i idag.
Min åsikt är att om vårat samhälle var jämställt, det vill säga att om kvinnor och män hade lika rättigheter, så skulle problemen med unga flickors självkritiska livssyn försvinna. De unga flickorna skulle inte behöva känna press på sig, skulle inte behöva vara vackrast för att vara någonting.
Jag är inte riktigt säker på att det här inlägget har någon struktur över huvud taget, jag har bara skrivit rakt ur hjärnan... Men jag hoppas att jag har fått fram min åsikt så att ni tre stackars läsare (varav en är jag) kan ta del av den.
ha det bra! :)
Och kom ihåg: Samhället= Du och jag