OKej, vet inte riktigt... Känner att jag måste skriva av mig, men orden vill liksom inte komma... Ibland känner man sig så jävla onödig. I alla fall jag. Jag borde ha lärt mig min läxa vid det här laget, men icke. Jag gör om samma misstag gång efter gång. Det är inte lönt, tankar leder ingen vart. Jag vet att det enda som händer är att jag i slutändan är den enda som påverkas, och det negativt. Jag måste sluta. Det förstör så mycket.

Jag känner att jag inte riktigt kan prata med någon om det här, ingen annan har samma problem som jag. Eller, jo det finns säkert de som har samma problem, men endå. Det känns extremt patetiskt, liksom hallå Caroliinaa, vakna ur din drömvärld och ta verkligheten istället. Det kommer endå aldrig att bli som du vill, ledsen. Gråt inte över spilld mjölk.
Och ligg inte uppe sent på nätterna och tänk, det är det farligaste du kan göra.

Hm, hoppas du inte har fått ut någonting av det här. Det var inte meningen.
Men jag tror att jag har kommit över det nu.
Nej, det är ingenting som någon vet någonting om, jag skulle aldrig tillåta mig att berätta det.
Så, nu har jag rensat lite. Vart var vi?

Jag orkar inte plåga min enda läsare med bilder från när jag rengör vaxremsor, känns lite groteskt. Det var ganska groteskt. Jaja, har hejdundrande huvudvärk, jag tror tyvärr att jag är döende. hjärntumör eller något liknande.
Jag känner för att lägga mig och sova bort hela livet just nu, men jag antar att alla har sina sämre dagar. Fick i alla fall iväg gymnasielappen idag (efter att ha legat och svettats i ångest hela natten, hade nämnligen glömt den). Det står att den skulle skickas in senast 27/7, men jag vet inte om dom verkligen menade att den skulle skickas in senast då eller om den ska vara inne senast då. På grund av postens jävla vägran att jobba på helgen så kommer min inte komma in förrän den 28:de. Kanske inte blir någe gymnasium för mig xD Min plats kanske går till någon reserv. Fast jag tvivlar på att dom har reserver, eleven med lägst intagningspoäng hade nämligen 90 poäng. Jag har 285.
Men betyg är ju endå bara en jävla siffra på ett jävla papper, så det spelar endå ingen roll. Hoppas dom har överseende med mitt pappers sena ankomst. Dom får ju skylla sig själva.

Och här är jag och gör en höna av en fjäder, igen. Ibland skulle jag vilja ha någon som knackar mig på axeln och säger åt mig att chilla, det är fan bara den 25:e.

Mitt huvud hotar med att sprängas på riktigt. I alla fall när jag tittar ut. Helvete, Hoppas det inte är den jävla migränen som är på väg. Har inte haft migrän på ungefär två år. Och så ska den komma nu. Men det är nog ingen fara. Jag är bara lite ljuskänslig... Det ska flimra, och det gör det inte. Jag kan nog vara lugn.

Kan man blanda ipren med alvedon? Har hört att man inte ska det, men jag har för mig att jag gjorde det när jag låg och hade 41 grader i påskas. Kanske ska testa det.
Ha ett bra liv.

Jag hatar insekter. Jag gör verkligen det. Det skrämmer mig att man inte kan se alla kroppsdelar på dom, och att det man från början trodde var två huvuden egentligen är två enorma ögon. Det skrämmer mig och det äcklar mig.
Allra läskigast är sådana där insekter som man inte vet något om. Jag menar, dom kan ju ha vilka superkrafter som helst! Humlor, getingar och bin är helt okej, för dom vet man i alla fall vart man har. Gör man inget mot dom, så gör dom inget mot mig. Men jag ska berätta för dig vilka insekter jag tycker värst om: Malar, harkrankar, flygmyror, tvestjärtar och bromsar! När jag ser någon av dessa närma sig, flyr jag. För mitt liv.

Jag gillar överhuvud taget inte fjärilar. På avstånd kan de fina fjärilarna vara okej, så länge man kan låta sig luras av deras vackra vingar. Men om de kommer inom 1,5 meter så uppenbarar sig deras extremt äckliga kroppar, och då har jag plötsligt ingen lust till att titta på dem längre. Brr.

Nu har jag vigt ett helt inlägg till min insektsskräck.

Thought you wanted to know.

Nu ska jag sova. Jag undrar varför jag sitter här och skriver det. Fullkomligt onödigt egentligen, jag menar vem i hela världen har ett äkta intresse över när jag ska sova? Ingen förmodligen, och ända sitter jag här och skriver. Snacka om slöseri med sovtid. Men det är sån jag är xD

Godnatt i alla fall, hoppas du (jag?) får en söt natt.

Jag sökte efter "Flygande superhjälte"

Oklart varför jag sökte på just flygande superhjälte, men det är inte poängen

Nu är jag hemma i härad igen, sov igår natt över hemma hos Ellinor. Vi kollade på nya harry potter filmen! Den var väl typ precis som jag hade förväntat mig. Den var nog jättebra, dom hade inte missat en enda avgörande scen. ..detta ledde dock till att man, om man  som jag har läst boken X antal gånger, kunde förutse exakt vad som skulle hända. Jag tror att det är ett bra tecken. Det betyder ju att dom har lyckats.
Synd bara att jag genom hela filmen hade känslan av att ha sett den förut. I mitt huvud.

Har fastnat för en tv-serie, Harper's island. Den är faktiskt riktigt bra, det är en sån där skräckserie där man inte kan förutse någonting, utan bara förvånas hela tiden. Det gillar jag.

Jag har förresten gått och förälskat mig i Johnny Depp. Igen. Det är inte mitt fel, jag kan inte hjälpa det. Det är faktiskt rätt coolt att han lyckas kombinera att vara en av världens genom tidernas skickligaste och mest eftersökta skådespelare med att leva ett relativt privat familjeliv i Frankrike. Sen är han ju nästan 50 bast och är så fantastiskt snygg så att jag på allvar börjar fundera på om han är animerad. Lite creepy faktiskt.
Kändisskapet verkar inte ha stigit honom åt huvet heller.

Tänkte sätta mig någonstans och kolla på Pirates of the Caribbean... Eh mest på Jack Sparrow faktiskt.
Så jag önskar alla mina tre läsare (där jag räknar in mig själv) en fortsatt fantastisk kväll! Hare bra

Har precis kommit tillbaka från verkligheten in i låtsasvärlden igen.
Jahapp. Så ska man nu återgå till sin roll som ungdom i det lilla spel som vi kallar "samhälle".
Som tjej och ungdom så förväntas man vara snygg och utseendefixerad. Man förväntas ha ett självförtroende som ligger på minuskontot, och en självkänsla som absolut inte existerar. Vi ska kämpa för att bli bättre och snyggare, och vi får aldrig bli nöjda.
Så förväntas unga tjejer vara idag. Jag säger inte att folk gillar det, om en människa skulle antyda att det är så hon/han tycker att världen borde fungera, att tjejerna tänker helt rätt, skulle tvärtemot 99.9% av de som hörde påståendet protestera. högt. Ändå så är det så verkligheten ser ut. Inom ungdomskretsar är det de smala och snygga tjejerna som är populära. De som inte ser "rätt" ut, och som kanske är lite större än de andra, får ingen plats. De blir över.
Men om man nu råkar vara en tjej som har så bra självförtroende och såpass stark självkänsla att man inte behöver bry sig om sitt utseende då? I teorin beundrar vi sådana människor. vi tycker att de är starka, och många vill vara som dem. Verkligheten är en annan.
För i praktiken tycker de allra flesta att dessa människor är underliga. Konstiga och avvikande helt enkelt. De får mycket svårare att skaffa vänner, just på grund av det faktum att det inte finns så många som dem. Den sorgliga sanningen är att den del av samhället som kallas tonåringar, själva förgör dessa människor. Och resten av samhället tittar på. "Det är nog bara identitetskriser". "Tonårsdepressioner, de kommer att gå över med tiden".
Dessa identitetskriser och tonårsdepressioner skulle inte behöva finnas om inte samhället skapat dem. Den enda skillnaden som finns mellan en tonåring och en vuxen människa, är stimmet av hormoner hos tonåringen. Det är enda skillnaden. Ett stim av hormoner behöver nödvändigtvis inte innebära medföljande depression och identitetskris. Det behöver inte medföra låg självkänsla och dåligt självförtroende. Det behöver det faktiskt inte. Det är endast en produkt av det skruvade och ojämlika samhälle som vi lever i idag.
Min åsikt är att om vårat samhälle var jämställt, det vill säga att om kvinnor och män hade lika rättigheter, så skulle problemen med unga flickors självkritiska livssyn försvinna. De unga flickorna skulle inte behöva känna press på sig, skulle inte behöva vara vackrast för att vara någonting.
Jag är inte riktigt säker på att det här inlägget har någon struktur över huvud taget, jag har bara skrivit rakt ur hjärnan... Men jag hoppas att jag har fått fram min åsikt så att ni tre stackars läsare (varav en är jag) kan ta del av den.
ha det bra! :)
Och kom ihåg: Samhället= Du och jag