Är det egentligen så viktigt med utseende som samhället verkar vilja få oss att tro? Är det så otroligt viktigt att alla tjejer har slimmade modellkroppar och att alla killar ligger och svettas minst fem dagar i veckan på gymmet för att skaffa sig feta muskler? Vad är egentligen meningen med det?
Vore det inte bättre om alla dömde varandra efter vad som finns innanför våra skal istället för tvärtom? Det tror i alla fall jag.
Många, nästan alla, påstår att de inte bryr sig om utsidan. "Det är insidan som räknas". Dessa ord är från de flesta en ren lögn. För, för de flesta, är det faktiskt utsidan som räknas. Från och med 6:e klass är det utsidan som räknas. De "fula" blir töntar och de "snygga" får status. Eller ska jag säga så här, de fula som inte hävdar sig blir statuslösa, medan de som råkar ha fått ett accepterat utseende och som hävdar sig, de får en hög status. Status i den fantastiska hiearkin i en klass.
Att bli uträknad för att man är fet, ful, finnig eller blyg är något av det värsta som kan hända en människa, för dessa egenskaper är ju faktiskt inget vi kan göra något åt. Det är ofta saker man får dras med en längre tid, vissa hela livet. Ska det vara så?
Nej, det ska det inte. Varenda människa har rätt till att få känna kärlek, lycka och samhörighet med andra människor, trots att de kanske ser lite annorlunda ut. Om dessutom alla kunde lära sig att tänka på det här sättet, så skulle det till slut inte finnsa något fult eller annorlunda. Då skulle vi uppnå ett jämlikt samhälle, där alla togs emot på samma sätt. Jämlikhet är något som är otroligt viktigt, om inte det existerar så kommer det alltid finnas tilltryckta individer. Alla människor måste få det inpräntat från födseln att alla är lika mycket värda, oavsett utseende, kön, hudfärg, hårfärg, ställning i samhället och åsikter. Det är en sanning som de flesta anser sig själva leva efter. Synd bara att det knappt är någon som lever efter denna sanning i det verkliga livet. Med vackra ord och dikter kommer man inte långt.